Se filmen!

Det påstås ofta att det bästa sättet att lära känna en artist är genom hans eller hennes texter. Men det stämmer ofta inte. Texterna är ofta anpassade till vad artisten tror att publiken vill ha, och det är också det som publiken vill ha.

Det allra bästa exemplet på detta är Bruce Springsteen, som äger ett flertal stora gårdar, har en dotter som tävlat i banhoppning i OS. Hans låtar handlar om fabriksarbetare, krigsveteraner och byggnadsarbetare. Men framför allt handlar de om folk som en dag bara tar sin bil och försvinner, som är born to run. Springsteen själv har bott större delen av sitt liv i New Jersey, enligt egen utsago tio minuter (med bil, får man förmoda) från huset där han växte upp. Det är dock inte sånger om hans eget liv som fansen vill höra, och när han en gång ville skriva en låt om hur det var att vara rik utlöste det ett gräl mellan honom och gitarristen Steven Van Zandt.

Böcker funkar inte heller

Inte heller genom att läsa en självbiografi får man den sanna bilden av hur en artist är som person. Ofta har minst en skicklig spökskrivare varit inblandad, även om detta inte nämns någonstans. Om det rör sig om en stor och skandalomsusad artist, som R Kelly, kan man fråga sig om någonting över huvud taget är sant.

Nej, det bästa sättet att verkligen få en känsla för hur en artist är som person är genom dokumentärer och musikfilmer. Dessa kan vara beställda av artisten, men om det inte rör sig om en musiker som av en händelse dessutom råkar vara en skicklig skådespelare (som Steve Earle, Method Man eller Hank von Helvete) så är det ganska lätt att genomskåda. Alla artister har storhetsvansinne, och överskattar det mesta när det gäller dem själva. Det gäller även deras förmåga att lura tittaren.

Om ni inte tror oss, kolla in Some Kind of Monster.